Teatermord och Meck med Mac
Mötet med Lena var kul och givande. Japp, det var alltså Lena Adelsohn, gift med förre Moderate partiledaren Ulf Adelsohn. Det var förresten hans "grandmother's grandmother's grandfather", Jacob Johan Anckarström, som mördade Gustav III på maskeraden 1792, iallafall enligt Wikipedia.
Hon var väldigt trevlig, och bjöd mig på pepparkakor och te. Jag berättande om allt möjligt, både om grunderna för hela spelgrejen, och mer specifik om spel jag tyckte var konstnärliga, hade fantastisk design, eller som stod ut från mängden på annat sätt. Bl.a. visade jag henne lite miljömålningar och karaktärsskisser från min Final Fantasy IX-artbook, lät henne prova Elektroplankton (vilket jag med rätta jämförde med en interaktiv konstinstallation) och berättade om de ekonomiska och politiska aspekterna av EVE-Online.
Efter drygt en timme var hon tvungen att gå och besöka en kollega, men hon hade lyssnat uppmärksamt och intresserat och antecknat mycket, samt ställt intressanta och relevanta frågor tillbaka (bl.a. om graffitikonst är vanligt i spel. Jag nämnde t.ex. Jet Set Radio som exempel). Jag brevväxlade lite senare på kvällen också, och nämnde lite saker jag tyckte jag missat. Hon kände sig iallafall väl förberedd för morgondagen, vilket var huvudsaken. Redan från början tyckte hon dock att spel helt klart var en kulturform, åtminståne en populärkulturell sådan liksom film och musik.
I helgen hade jag lovat att jag skulle hjälpa några av mina föräldrars vänner med deras nya Mac, och tidigare ikväll fick jag skjuts hem till dem. De är ett par i 60-årsåldern, och jag tyckte nog att det var väldigt vågat att gå över till Mac. Jag var noga med att påpeka att jag knappt har någon erfarenhet alls av OS X, men å andra sidan brukar jag vara väldigt bra på att sätta mig in i hur nya prylar eller program fungerar. Jag lyckades lösa några av deras problem, som att få fram alla verktygsfält i Office för Mac som var borta från start, och att få skrivaren att fungera, samt lista ut och föra vidare lite allmän info om hur man egentligen ska använda operativsystemet. Under de två timmar jag satt vid datorn lyckades jag dock inte få grepp om hur filsystemet egentligen funkade, hur man sparar dokument i t.ex. en mapp man själv skapat på skrivbordet utan att behöva dra och släppa, samt hur man egentligen ska använda Dashboard.
Datorn is sig var annars hur snygg som helst, en iMac G5 med hela datorn integrerad bakom skärmen, med trådlöst tangentbord och trådlös mus, inbyggt Airport WLAN och Bluetooth. Även operativsystemet var mycket snyggare än windows, och verkade i ällmänhet mer genomtänkt och finessrikt. Just denna session kan jag dock inte påstå att det gav ett särskilt stabilt intryck, och jag tycker vissa delar av det känns ganska långsamma och svårjobbade, som t.ex. filhanteringen. Att gå tillbaka till windows känns lite som att gå från en lyxig småstark Mercedescruiser till en rivig, rangling kit-car utan antispinnkontroll eller sladdförhindringssystem.
Jag provade förresten att flyga med mitt lilla plan igår, då det faktiskt var nästan vindstilla. Den här gången gick det betydligt bättre, speciellt efter att jag justerat motorfästet (som var snett efter att det fått sig en kyss). Planet drar fortfarande väldigt mycket till höger, men jag höll mig i luften i närmare fem minuter, och provade både på våghalsade dykningar och segelflygning med motorn avstängd. Det senare funkade förvånansvärt bra, och kändes väldigt härligt.
Jag har helt klart fått mersmak.
Hon var väldigt trevlig, och bjöd mig på pepparkakor och te. Jag berättande om allt möjligt, både om grunderna för hela spelgrejen, och mer specifik om spel jag tyckte var konstnärliga, hade fantastisk design, eller som stod ut från mängden på annat sätt. Bl.a. visade jag henne lite miljömålningar och karaktärsskisser från min Final Fantasy IX-artbook, lät henne prova Elektroplankton (vilket jag med rätta jämförde med en interaktiv konstinstallation) och berättade om de ekonomiska och politiska aspekterna av EVE-Online.
Efter drygt en timme var hon tvungen att gå och besöka en kollega, men hon hade lyssnat uppmärksamt och intresserat och antecknat mycket, samt ställt intressanta och relevanta frågor tillbaka (bl.a. om graffitikonst är vanligt i spel. Jag nämnde t.ex. Jet Set Radio som exempel). Jag brevväxlade lite senare på kvällen också, och nämnde lite saker jag tyckte jag missat. Hon kände sig iallafall väl förberedd för morgondagen, vilket var huvudsaken. Redan från början tyckte hon dock att spel helt klart var en kulturform, åtminståne en populärkulturell sådan liksom film och musik.
I helgen hade jag lovat att jag skulle hjälpa några av mina föräldrars vänner med deras nya Mac, och tidigare ikväll fick jag skjuts hem till dem. De är ett par i 60-årsåldern, och jag tyckte nog att det var väldigt vågat att gå över till Mac. Jag var noga med att påpeka att jag knappt har någon erfarenhet alls av OS X, men å andra sidan brukar jag vara väldigt bra på att sätta mig in i hur nya prylar eller program fungerar. Jag lyckades lösa några av deras problem, som att få fram alla verktygsfält i Office för Mac som var borta från start, och att få skrivaren att fungera, samt lista ut och föra vidare lite allmän info om hur man egentligen ska använda operativsystemet. Under de två timmar jag satt vid datorn lyckades jag dock inte få grepp om hur filsystemet egentligen funkade, hur man sparar dokument i t.ex. en mapp man själv skapat på skrivbordet utan att behöva dra och släppa, samt hur man egentligen ska använda Dashboard.
Datorn is sig var annars hur snygg som helst, en iMac G5 med hela datorn integrerad bakom skärmen, med trådlöst tangentbord och trådlös mus, inbyggt Airport WLAN och Bluetooth. Även operativsystemet var mycket snyggare än windows, och verkade i ällmänhet mer genomtänkt och finessrikt. Just denna session kan jag dock inte påstå att det gav ett särskilt stabilt intryck, och jag tycker vissa delar av det känns ganska långsamma och svårjobbade, som t.ex. filhanteringen. Att gå tillbaka till windows känns lite som att gå från en lyxig småstark Mercedescruiser till en rivig, rangling kit-car utan antispinnkontroll eller sladdförhindringssystem.
Jag provade förresten att flyga med mitt lilla plan igår, då det faktiskt var nästan vindstilla. Den här gången gick det betydligt bättre, speciellt efter att jag justerat motorfästet (som var snett efter att det fått sig en kyss). Planet drar fortfarande väldigt mycket till höger, men jag höll mig i luften i närmare fem minuter, och provade både på våghalsade dykningar och segelflygning med motorn avstängd. Det senare funkade förvånansvärt bra, och kändes väldigt härligt.
Jag har helt klart fått mersmak.